..hittade detta på en annan sida och tyckte det va roligt skrivet:


Första verktyget rök en novemberdag för två år sedan i garaget. Slaget var inte särskilt hårt, men skruvstycket var tuffare än väntat och hammaren vek sig direkt. Därmed hade jag mist oskulden.

Sen dess har det gått två ringnycklar, en hammare till, en digitalmultimeter, en skruvmejsel, ett par hylsor och en hutlöst dyr avdragare, på knappt två år!


Jag ger alltså alla som påstår att ligistmopeder och Hot Rods är en kostsam hobby alldeles rätt.
De som säger att jag är tidernas största psykfall när jag mekar ger jag
däremot bara halvrätt. Dels för att mopedfolket är hopplöst konservativt och uppsträckt i frågor av den här typen, dels för att mänskligheten inte har begripit det stora behovet av att då och då slå sönder ett verktyg. Sätt en trilskande ringnyckel i händerna på vilken dåre som helst, låt honom dra den i ett städ, kapa den mitt itu med vinkelkapen, skicka in skiten i skogen med en släggkastarsving eller kasta den mot en utdragen drunkningsdöd i ett vattendrag - och dåren återfår sin sans, friden sänker sig, andningen återgår till det normala. Han drar en djup suck av lättnad och befrielse, rullar över på rygg som efter en lyckad bröllopsnatt.

Det skulle finnas mindre aggressioner i världen om alla fick ett verktyg att lustmörda.



Det är bättre än sex. "Har du slagit sönder EN TILL!? Du är tammefan inte klok", säger mina kamrater.
Det kommer till och med fram människor som jag inte ens vet vad de heter och ser på mig med en blandning av avsky och förvåning, som om jag skulle bränt ner en kyrka eller våldtagit svärmor, och muttrar:
"Det börjar bli lite glest i verktygslådan, har jag hört". De har inte förstått någonting.

Att ha ihjäl ett verkyg är inget man går omkring och planerar. Man bestämmer sig inte för att "när jag byter kolv tror jag att jag ska ge kolvbultsavdragaren en jävla smäll".
Ett verktygsmord är en ytterst spontan gärning, en utlösning av naturkrafter, det kortaste, intensivaste och mest explosiva av utbrott, vilket förmodligen är anledningen till den sköna känslan efteråt. Själva akten måste, trots allt,innehålla ett mått av finess. Man får inte hoppa omkring och gapa och skrika och svära och slå vilt omkring sig. Ett verktyg ska dö med stil.
Snabbt. Hårt. Tyst. Osentimentalt. Ingen ånger. Varken verktyget eller mekarkompisarna ska hinna fatta vad som är på gång innan det hela är över. Själv håller jag på att utveckla det hela till en rätt skön konstart. De tre bästa av mina åtta mord gick till så här:

1)Digitalmultimeter, köpt i järnhandeln och likviderad under laddningstest i garaget. Testar generatorns funktion för att den laddar dåligt men råkar kortsluta polerna så gnistorna sprutar. Ny test och generatorn är heldöd, förmodligen som följd av kortslutningen. Ena handen om sladdarna, vevar in multmetern hårt i arbetsbänken, nästa sekund nonchalant slängd i soptunnan bakom ryggen. Snyggt. Rent. Klassiskt.

2)Elvans ringnyckel vid justering av kedjan ute på ett mopperun. Stannar på P-plats vid en vacker tjärn för att spänna kedjan som ser oroväckande slak ut. Skitlätt, bara att släppa på hjulbultarna och spänna till kedjan och dra åt men muttern till kedjespännaren är lite rund och elvans ringnyckel lite glapp så det släpper och jag kör knogarna i bakdrevet så det börjar blöda. Mycket lugnt, utan ett ljud, sänktes ringnyckeln med en lätt underarmsrörelse ner i den vackra tjärnen. Vila i frid, din gris. Du får skylla dig själv när du var så jävla dum.

3)Spårskruvmejsel ska lossa en fastrostad skruv under skärmen på Compacten. Djävulskt svårt. Mentalt förberedd på trubbel. Uppträder vänare än en luciakandidat med mejseln fram till skruven.
Lyckas träffa spåret i skruven men när jag tar i så drar jag naturligtvis sönder spåret. Snabbt upp med mejseln i skruvstycket och bröt av fanskapet. En Bacho. Bra ljud i stålet. Schysst smäll. In i lådan med likdelarna. Ingen märkte nåt. Ett perfekt brott.

Och detta är alltså bara början. Jag har meckat med bilar och mopeder i snart trettio år och först på senare år fått bukt med mina frustrationer.
I år blir det bättre. Jag räknar kallt med att åtminstone klara av en tio, tolv verktyg till. Tills dom förstår att mig jävlas man inte med. Och ni som går omkring och surar för att det jävlas i garaget, blir dåliga i magen, går hem och slår hustrun eller sparkar till hunden när ni står vid vägkanten och svär över trasiga moppar, ni har en hel del att lära er. Att meka är en underbar hobby/livsstil - om man är avslappnad.

Jag mekade nyligen med en kamrat i garaget och när han låg på garagegolvet och bytte bakdäck var samtliga senor och samtliga muskler i hans kropp hårda som sten. På hans spända hals vibrerade aorta som en stålvajer. Läpparna var blå och sammanpressade. Händerna kramade sönder spärrhandtaget. Det var en utbuktning på kroppen och det vete fan om det inte var blindtarmen som var på väg att poppa ut. Han mekade inte bra. Jag mekade inte så bra heller. Men jag var nöjd, samlad och lugn. I hemlighet hade jag, en 17 mm Kamasahylsa och skruvstycket haft en lyckad avslappningsövning några minuter tidigare....

Senast redigerat av Bengan (2010-03-23 09:30:21)